Jûjî

binavkirin

/bɘnɑːvkɘˈɾɘn/

noun
  1. naming

    de
    Nennung / Benennung
    nl
    benoeming / naamgeving
    tr
    adlandırma / tesmiye / isimlendirmek / isimlendirme
    kmr
    navlêkirin, navandin, navdanê: Binavkirina zarokan

Etymology

Ji bi + nav + kirin.

Source and licence

This entry derives from Wîkîferheng/Wiktionary and is licensed under CC BY-SA 4.0. Source: Wîkîferheng. Our derived data is shared under the same licence.